Musikhistoria förknippas ofta med de klassiska musikstilar som vuxit fram under och inom Renässansen, Barocken, Romantiken, och Modernismen. Men egentligen är all musik och alla kompositörer som satt avtryck i musikens historia en stor del av musikhistorian. Detta kanske mer lokalt och regionalt än globalt. Att exempelvis Michael Jackson kallas för ”King of Pop” visar att han inte bara var stor inom denna genre utan även formade den till stor del. Inom popen är därmed Michael en av de största inom musikhistoria.

Samtidigt kan man se på det på en mer nationell nivå. När Malena Ernman vann Melodifestivalen tog opera ett steg rakt in i vardagsrummet för svenskarna. En musikstil som tidigare varit ”exklusiv” för en relativt liten grupp i samhället. Detta åtminstone i Sverige. Med en blandning av pop och opera kunde Malena charma svenskarna att rösta fram henne som Sveriges bidrag och detta ledde även till att hon gav ut ett album med denna inriktning på musiken. Inom svensk musikhistoria och främst inom opera kan mycket väl denna situation gå till historien då opera fick en bredare publik. Om än i något justerad variant.

Ser man till den stora indelningen av musikhistorian i epoker är det idag postmodernismen som är gällande. Exakt när denna epok tog över från modernismen är svårt att säga men kring 1960-talet brukar många hävda att detta paradigmskifte genomfördes.

Detta är däremot en svensk indelning. I engelskspråkiga länder är det begreppet ”20th Century Music” som gäller. De väljer alltså att inte sära på modernism och postmodernism.